Vänner med näbb
Den allra första lilla hönsflocken var av rasen Hedemora, tio små kycklingar som kom ifrån Hälsingland. De växte upp till hönor och tuppar, mest till tuppar faktiskt, så det blev till att avyttra några för höns-husfridens skull.
Ett tag hade vi Leghornshönor och en svart tupp som en familj i grannskapet hade tröttnat på. Därefter fick vi några hönor och en tupp av rasen Sussex och här har också några Rhode Island red vuxit upp.
Nu finns här en flock blandrashöns som verkar trivas bra för det blir många ägg i olika färger, (bruna, rosa, vita och gröna).
Skrattduvorna är
vänliga och
mycket tålmodiga, rentav förnöjsamma. Tillsvidare
huserar de i två stora burar men så småningom kommer
de att få flytta in i en voljär.
Främsta anledningen till att vi inte har duvorna i duvslag som de
kan flyga fritt ifrån är att vi inte vill utsätta dem
för risken att bli tagna av katter eller liknande.
Mer om skrattduvor, gå direkt till länksidan.